 |
FOTO: BOSSE ÅSTRÖM
Mohamed sticker ut hakan på nyåret
2009-12-28 vecka 53:: Mohamed Ahmed är en 20-årig alingsåsare med många åsikter. Han ser i Veckans blogg både tillbaka på 2009 och framåt på 2010.
Om Mohamed Ahmed
Till måndag 28 december
Till tisdag 29 december
Till onsdag 30 december
Till nyårsafton 31 december
Till nyårsdagen 1 januari
Till lördag 2 januari
Söndag 3 januari
Från att ha bloggat om Sverigedemokraterna så har jag på något sätt fått försvara muslimer. Jag vet att det är en känslig diskussion och jag vet också att jag inte kan backa undan från den nu. Däremot så hoppas jag att ni har förståelse över att jag inte för alla muslimers talan.
Jag är egentligen inte värdig att få kalla mig muslim. Jag ber inte fem gånger om dagen och jag fastar inte. Jag kan erkänna det. Ni måste tro mig när jag säger att Islam inte är en farlig religion. Shia- och sunnimuslimer förknippas med någonting negativt. Det är det inte. Det är precis som kristendomen har sina protestanter och sina katoliker. Det är al-Qaida som är farliga och al-Zawahiri.
Jag vet att majoriteten av Sveriges muslimer inte vill ha några sharia-lagar. Jag vet också att majoriteten av Sveriges muslimer inte är radikala. Nu pratar jag om muslimerna. De riktiga muslimerna. Inte de som fascineras av al-Qaida och inte de föräldrar som förbjuder sina barn att få vara närvarande på skolavslutningen för att avslutningen är i en kyrka. De är människor som har misstolkat religionen. De är svaga människor som har lyssnat på en labil människa.
Utan en ledare så lyssnar man på vem som helst och det är så att människor har lyssnat på al-Qaida. Det är inga muslimer som styr al-Qaida. Det är fanatiker. I koranen står det klart och tydligt "Du får inte döda en annan människa. Allah har skapat alla människor och att döda en människa är ett hån mot Allahs skapelse".
Men givetvis, det är inte många som har valt att läsa koranen. Istället har ni valt att skaffa er en egen uppfattning. Den uppfattningen som många i världen delar. Den uppfattning att alla muslimer bär en bomb i jackfickan och väntar ut de otrogna...
Någon ville ha min uppfattning om den heltäckande slöjan. Jag tror på frihet. Jag vill att en människa ska få klä sig hur den behagar. Däremot är det viktigt att veta att den heltäckande slöjan försvårar ens situation i Sverige. Jag skulle aldrig anställa en person med en heltäckande slöja. Jag skulle inte heller anställa någon med synliga piercingar i ansiktet, tatueringar över hela ansiktet eller tuppkam om jag drev en advokatbyrå. Det handlar om att vara presentabel i samhället och den heltäckande slöjan är inte presentabel i Sverige.
Nu ska jag försöka avsluta. Jag kommer snart att hamna i en ny diskussion om jag fortsätter att skriva. Det finns ingen mer tid kvar. Jag avslutar här. Jag hoppas att jag har nått ut till någon. Det är ingen hemlighet att människor i väst är negativt inställda till Islam. Jag hade nog också varit det om jag inte hade lagt ner tid och ork på att studera Islam.
Gör er själva en tjänst. Läs på om Islam så kanske ni förstår vad religionen egentligen går ut på. Den är inte särskilt olik kristendomen. Handlar inte kristendomen om kärlek? Precis som Islam. Och det är inte Islam som är Sveriges största hot. Det är taktik från Sverigedemokraterna. Det är inte taktik att vinna ett val, utan det är en utmaning som borde förena Sverige.
Lördag 2 januari
Jag fick en kommentar angående mitt förra blogginlägg av signaturen Roger. Ni kan själva läsa kommentaren och jag råder er att göra det, annars kommer ni inte att förstå det jag skriver om.
Jag tror att vi måste vara försiktiga med flyktingpolitiken nu. Det är nu vi måste vara väldigt försiktiga. Jag vet att Sverige inte kan ta in hur många människor som helst. Jag visste det för längesedan. Man behöver inte vara en atomklyvare för att förstå en sådan sak. Sverige kan inte ta in hur många som helst, vi kan inte heller hjälpa alla.
Vi kan inte göra det eftersom vi inte är redo som nation. Vi har fortfarande invandrare som står utanför arbetsmarknaden och utanför det sociala livet. Vi har flyktingar som strömmar in från Irak och Somalia i dag. Jag tror att vi först måste ha en plan för dessa människor. Hur kan vi ge dessa människor hopp och styrka att klara sig själv? Vi har misslyckats med vår flyktingpolitik och vi får inte misslyckas igen.
Jag hade inte klarat av att neka ett barn trygghet. Jag hade inte kunnat neka ett barn som fryser värme. Jag hade heller inte kunnat neka ett barn som förlorat hela sin familj inträde till Sverige. Vi kan hjälpa precis vilka människor vi vill, men vi är inte redo för det. Det saknades en plan från början och om vi inte sätter oss ner och funderar starkt på vad nästa steg är i flyktingpolitiken så kommer invandringen förbli en "belastning" på samhället.
Jag har varit en belastning för Sverige. Sverige har betalat min skolgång. Men jag vill betala tillbaka. Men om jag inte får ett jobb i framtiden så kommer jag aldrig kunna betala tillbaka till Sverige och det är där skon klämmer. Människor kommer från hela världen och utbildar sig i Sverige, men får inte arbete för att deras efternamn är annorlunda. Det blir en ond cirkel och något annat land i Europa eller världen får istället ta del av personens kunskaper.
Och du nämner också mitt folk. Det sårar mig att se att somalier ligger längst ner på samhällsrankningen. De första somalierna kommer på 60-talet, sen kom en del på 70-talet. Majoriteten kom på 90-talet. Det har gått 20 år sedan majoriteten kom till Sverige. Hade jag vetat varför somalier har så svårt att komma in i arbetsmarknaden eller det sociala livet så hade jag talat om det för längesen.
Men jag försöker så gott jag kan med att hjälpa mina landsmän. Jag håller inte möten och jag har ingen klubb för bara somalier, men jag försöker vara en förebild för unga somalier i Sverige. Hoppet som en tjej från en Svensson-familj har är inte särskilt annorlunda som hoppet hos somaliska ungdomar. Jag är säker på det.
Det enda jag kan göra är att försöka krossa stereotypen och hoppas att någon följer med mig. Om någon följer efter mig, så kommer någon att följa efter personen som följde efter mig och så fortsätter det. Det gäller inte bara somalier, utan alla invandrare och alla människor som är trötta på sin situation i Sverige. För jag är trött på min situation och väljer precis vad jag ska göra. Jag kan ge upp och misslyckas eller så kan jag hoppas och lyckas. Det är upp till var och en.
Nyårsdagen 1 januari
Mina damer och herrar, 2010 är här. När klockan slog över till 00:00 så slog en våg av känslor till mig. Jag blev inte rädd, men jag hade en känsla av rädsla. Jag är rädd för 2010. 2010 kommer bli året då Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. 2010 kommer vara året då Sverige välkomnar ett främlingsfientligt parti in i vår vardag. Sverigedemokraterna kommer att ha stor makt. Större makt än vad de tror.
Under 2009 så sa förortsungdomarna ifrån. De vill ha sin rätt tillbaka i Sverige. De ville att Sverige skulle lyssna. De kastade stenar, de brände bilar. De är missförstådda, skrev media. Som John F Kennedy en gång sade: Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan fråga vad du kan göra för ditt land. Sverigedemokraterna njöt av upploppen.
Vita svenskar vaknade och de som aldrig någonsin yttrat något rasistiskt började nu att tvivla på Sverige generösa invandrarpolitik. "Vi går en promenad, Sverige" är en text som jag har skrivit som har publicerats i Alingsås Tidning och Aftonbladet. Och den sammanfattar ungefär hur dessa förortsungdomar har det. Men det är ingen ursäkt. Det är ingen ursäkt för att hoppa av skolan, det är ingen ursäkt för att kasta sten mot polisen och det är ingen ursäkt för att vara misslyckad.
Jag kan räkna upp 100 länder som är sämre än Sverige. Vi kan börja med mitt hemland. Somalia. Det var ett fint land på 60-talet. Jag hör fantastiska historier om Somalia av min släkt. Vad hände med landet? Somalia är ett land med flera klaner. Flera av dessa klaner anser sig själva vara rättfärdiga "ägare" av landet.
Jag tänker inte gå in på några djupare detaljer, det är inte rättvist att skriva några korta rader. Men innan landet blev oroligt så hade presidenten delat ut höga poster till medlemmar från hans klan. Andra rivaliserande klaner blir irriterade. Kaos utbryter i landet. Folk mördas p.g.a sina politiska åsikter. Det vackra landet slutade att upphöra. I dag finns det inte mycket kvar av Somalia. Miljoner invånare har flytt. Till USA, Kanada, England, Sverige, Italien osv. Jag bestämmer inte över någon annan människa, men jag ger gärna råd. Det jag är förvånad över är hur man inte respekterar chansen som man har fått. Det handlar inte om vilket land du har kommit till, vem du är eller varifrån du kommer. Det är chansen som du har fått som du måste respektera.
Det farliga med Sverigedemokraterna är att det inte behandlar dessa människor som människor. De är en belastning på samhället. Barn som har förlorat deras föräldrar, mammor som har förlorat sina barn. Är de en belastning? Sverige går en mörk framtid till mötes om Sverigedemokraternas inflytande ökar. Fler stenar kommer att kastas och våldet kommer att fortsätta. Vi har hamnat i en ond cirkel som vi måste ta oss ur. Jag är en person, men om jag ställer mig upp ställer sig en annan person upp. Och sen tio till och sen 100 och efter det 1000, sen helt plötsligt så är vi flera miljoner. Då kan vi förändra Sverige.
Nyårsafton 31 december
Jag vet att jag skulle skriva om Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna, men jag får göra det någon annan gång. Det är nyårsafton. En afton då det går ut på att man ska bli så berusad som möjligt, en afton som där den som är mest berusad är "coolast". En afton där våld och sex är något positivt.
Jag vet inte hur ni alingsåsare tänker fira nyår. Oavsett om ni är med familjen eller om ni i er slutna vänskapskrets äter en middag så önskar jag er ett gott nytt år. Om ni väljer att bli fulla bara för att det är nyårsafton så önskar jag er också ett gott nytt år.
För många så kommer nyårsafton vara ett fiasko. Det kan vara så att du inte hann handla alkohol, det kan vara så att dina vänner inte bjöd med dig på deras aktivitet. Dina "vänner". För andra kan det handla om att man precis blivit utsatt för ett mordförsök.
Jag tänker på familjen i Ängabo som blev beskjuten. Jag känner inte mamman eller sonen. Jag vet inte heller vilka det är. Men jag tänker på familjen i dag. Medan ni är oroliga över vad ni ska göra på nyår, så var det några som var oroliga över om de ens skulle överleva till nyår.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att familjen kan leva ett gott liv 2010. Jag vet inte varför mannen bestämde sig för att åka hem till sin ex-fru. Men vad det än var så ger det honom inte rätten att skjuta inne i hennes bostad. Att ingen blev träffad är ett under, säger polisen. Och det är verkligen ett under. Ett mirakel.
Jag har läst kommentarerna här på Alingsåstidningens hemsida där alingsåsare har kommenterat artikeln. En granne skrev att pojken är snäll och pratglad. Jag vet inte hur gammal pojken är, men jag får en känsla av att han är ung. Väldigt ung.
Det är två olika rädslor för mamman och sonen. Sonen är rädd för att hans mamma är rädd. Han förstår inte situationen. Mamman är rädd för att hennes sons liv ska ta slut. Hon förstår situationen. Den skräcken kommer leva med henne långt in på 2010.
Mina tankar går till familjen i kväll.
- Jag hoppas verkligen att 2010 blir ett fint år för dig och din son. Vänliga hälsningar Mohamed Ahmed.
Onsdag 30 december
Ni som känner mig vet att jag inte sympatiserar med Obama för att han är svart. Jag sympatiserar med Obama för att han ger människor hopp. Han har gett mig hopp.
När jag hör Obama tala hör jag en man som varit med om mycket. Jag hör en människa som inte fick någonting gratis i livet. Jag hör en människa som har förstått sin situation och som har accepterat det. När Obama var yngre och valde böckerna och utbildningen istället för narkotika och kriminalitet så blev han kallad för vit. Han blev kallad för vit för att han var smart, för att han använde "stora" ord och för att han klädde sig "vitt". Men Obama skiljde sig från mängden. Obama lät inte hans hudfärg bli en faktor i hans arbete. Han uttrycker sin kärlek för USA, precis som jag uttrycker min kärlek för Sverige. På något sätt blir man mer accepterad.
Han värdesätter nationens styrka och människornas styrka i en nation. Även om jag och en ursvensk inte har samma bakgrund eller samma kultur så har vi en sak gemensamt. Och det är Sverige. Det är där vi kan mötas halva vägen och vad vet jag, vi kanske hittar något annat som vi har gemensamt om vi ger varandra tid och sätter oss ner och pratar. Vi får inte vara rädda för varandra.
Och om Obama har gett en ung svart kille i Alingsås hopp – vad tror ni att han har gjort med USAs svarta befolkning? Vad tror ni har gjort med USAs latinamerikanska befolkning? Vad tror ni har gjort med de som är utsatta i USA? De har börjat att hoppas.
Bilderna på Obama när han vann valet 2008 var överallt. Jag bor i Sverige. Ett land som är mer rättvist än USA, ett land där utbildning är gratis. Kunde Obama bli mäktigast i världen, så kan jag också bli vad jag vill. Jag kan bli statsminister, jag kan bli advokat, jag kan bli journalist, jag kan bli fotbollstränare. Jag kan bli framgångsrik – bara jag vill. Jag kan också göra det folk förväntar sig av mig. Jag kan ta åt mig av allt negativt som omringar mig varje dag, men jag tänker inte göra det. Och jag tackar Obama för det.
När jag för första gången bloggade för Alingsås Tidning så sade en bekant till mig: "Du skriver som en gammal vit man". Jag vet att hon menade väl, men jag blev arg över hennes trångsynthet. Allvarligt talat, kan inte svarta ungdomar skriva bra svenska? Yes, we can.
Snart är det val i Sverige och det finns ingen politiker i Sverige som är som Obama. (Jag talar inte hans hudfärg, utan hans karisma och hans passion) Det finns en politiker i Sverige som jag är rädd för. Jag är rädd för vad hans parti kommer att göra med Sverige. I morgon tänker jag skriva om Jimmie Åkessons parti SD och vad som kommer att hända i Sverige om de får mer inflytande och makt.
Tisdag 29 december
När Guardiola blev presenterad som tränare i Barcelona så var det många som höjde ögonbrynen. Han själv lugnade ner fansen med att säga: ”Jag känner mig redo. Skulle jag inte känna mig redo hade jag aldrig tackat ja.” Oron låg inte bara över hans tunna CV, utan över hur laget skulle komma tillbaka till toppen. ”De kommer att springa. Oroa er inte för det.” Följ mig blev slogan för Barcelonas nya tränare.
För att förstå Guardiola så måste man få det beskrivet av hans vänner. Vi vet att Guardiola är ödmjuk i media, vi vet att Guardiola är respektfull i media, men hur är han i vardagliga livet? Hans goda vän och Barcelonas chef över yttre förbindelser Manuel Estiarte känner Pep väl. Guardiola och Manuel tänkte aldrig någonsin på att vinna trippeln. Men Manuel säger att när Pep blev vald som tränare och de var ute och åt middag en kväll så sa Guardiola att han kände på sig något. Och ett uttryck som han använde sig av efter spanska cupvinsten mot Bilbao var ”Vi är i rullning”.
Det viktiga med att förstå Guardiola är att han värdesätter strävan, respekt och ödmjukhet. Han hade kunnat säga att han är bäst i världen och ingen hade protesterat. Han hade kunnat kalla sitt lag för världens bästa och ingen hade protesterat. Det han säger är att de ska njuta av ögonblicket. Man trodde att han skulle visa sitt riktiga jag efter Champions League-vinsten och därmed åstadkommit en trippel. Och det gjorde han. "Vi ska jobba hårt och vara ödmjuka".
Det var bara det som hade saknats i FC Barcelona de senaste säsongerna. En ledare. Utan en ledare så lyssnar laget på vem som helst. Han är intensiv i sitt coachande, vilket också syns på honom. Han sover sällan, han glömmer ibland att äta. Det Alex Ferguson har åstadkommit med Manchester United är fantastiskt, det går inte att beskriva i ord.
Sandro Rosell skulle önska ifall ”Guardiola kunde bli Sir Alex av FC Barcelona”, men Guardiola själv förnekar att något sådant skulle kunna inträffa. Sir Alex deltar inte på träningarna, medan Guardiola deltar på alla träningar. I ett av hans första träningspass med laget så stoppade han spelet och skrek: ”Lyssna på mig. Allihopa! Ni ska sätta press på vartenda inkast. Från första dagen till den sista dagen!”
Allt började den sommaren när Guardiola skrek att pressen ska finnas på varenda inkast, nu ett och ett halvt år senare så har Barcelona deltagit i sex turneringar och vunnit sex titlar. Och vi hade aldrig gjort det utan Pep Guardiola.
Att Pep Guardiola har jämförts med Barack Obama är inte så absurt egentligen. Visst, Guardiola basar över ett världens bästa fotbollslag och Obama över världens mäktigaste land, men båda två är ganska lika i sina tänkande och båda två var väldigt oerfarna när de fick sina tjänster.
Guardiola säger: Jag tror på vikten av att arbeta varje dag med ansträngning och engagemang. Jag tror också på talang.
Obama säger: Allt är möjligt. Om vi jobbar tillsammans så kan vi gå framåt, även fall det inte blir lätt så kan vi tackla motståndet som ligger framför oss.
Guardiola var en anledning till mitt goda år 2009. Obama en annan anledning som jag tänker skriva om i morgon.
Måndag 28 december
2009 – check. Vad har du åstadkommit 2009? Är du nöjd med vad du har åstadkommit? Jag är inte nöjd med vad jag har åstadkommit 2009. Jag blir sällan nöjd. Det handlar inte om att jag har haft ett miserabelt år. Mitt år har faktiskt varit bra, väldigt bra.
Men det är saker och ting från 2008 som jag lovade att ta hand om 2009 som har uteblivit. Och därför är jag missnöjd. 2010 däremot. Då är jag redo och jag hoppas att ni också är det
Jag tänker inleda 1 januari 2010 med en kopp kaffe, papper och penna. Jag tänker skriva ner vad jag vill åstadkomma 2010. Personliga mål, främst. Jag ska fortsätta skriva på min bok, jag tänker förbättra min engelska, lära mig ett nytt språk och sen andra mål som är hemliga för allmänheten. Jag tänker hänga upp den lappen i mitt rum och varje dag tänker jag göra något som för mig och mitt mål närmare varandra.
Gör 2010 till ditt år. Oroa dig inte i onödan, för att det du egentligen oroar dig över är ingenting jämfört med det som kan hända och som du i dina vildaste fantasier inte ens oroar dig över. Som kvinna så ska du inte läsa modetidningar. För varje sida du läser så känner du dig fulare, för varje sida du bläddrar i så känner du dig tjockare och du glömmer av hur vacker du är. Som man så ska du tona ner den tuffa fasaden. Låtsats inte som att det regnar varje gång något känsligt inträffar.
Det finns ingen hemlighet över hur man får ett lyckligt år. Det finns ingen garanti som säger att ditt år kommer att bli fantastiskt om du följer mina tips. Det enda som räknas i slutändan är din lycka. Se till att ta vara på tiden. En dag kommer du att vakna och inse att 2011 bultar på dörren och då kommer du att reflektera över 2010 med en klump i magen.
Våga drömma och ha mod att ta första steget.
Mohamed Ahmed
Ålder: 20 år
Bor: I centrala Alingsås
Familj: Mamma, pappa och två systrar
Dagbok: Ingen dagbok, men en del bloggar
MOHAMED AHMED
|
|
Visar träff 1 till 31 av 33 |
Nästa »
|
|
|
|
