Jag blev oerhört berörd av filmen och på det sätt som den sätter fingret på något av det mest väsentliga i att vara människa; vikten av att få vara sig själv fullt ut och att accepteras för den en är. Det kan tyckas vara självklart, men alltför många vittnar om motsatsen. Vi har alla ett medmänskligt ansvar utifrån den gyllene regeln som säger att allt vad vi vill att människor ska göra för oss, det ska vi göra för dem. Det gör mig därför verkligen så ont att veta att det finns så många som av olika skäl inte vågar “komma ut”.
"Det enda jag önskar är att få vara den jag är”. Det är några av de ord jag bär med mig efter ett seminarium om transfrågor som arrangerades av Svenska kyrkan innan jul. Uttrycket handlar om en önskan att få bli inkluderad och accepterad helt och fullt. I Bibeln finns en text som brukar kallas för det dubbla kärleksbudet och som understryker vikten av att älska Gud över allting och vår nästa som oss själva.
Om vi alls ska kunna älska våra medmänniskor måste vi först kunna älska oss själva, se vårt eget värde som är oberoende av allt. Och som kyrkoherden i filmen säger: Att älska dig själv och därigenom älska Gud.
När vi läser det första kapitlet i Bibeln kan vi konstatera att vi är skapade till Guds avbilder, skapade medskapare oavsett könsidentitet och könsuttryck. Gud har därför inte skapat människan utifrån särskilda förtecken, utan Gud har skapat människan sådan hen är.
Jag önskar att jag skulle kunna säga att transpersoner fullt ut är inkluderade i kyrkans gemenskap, men jag vet att det tyvärr inte är så ännu. Må därför regnbågens färger än mer skina in i kyrkans sammanhang och må vi bejaka skapelsens hela mångfald. Vägen vidare handlar om att vi behöver lyssna till varandra, dela erfarenheter och utvecklas tillsammans.
Ainbusk Singers sjöng i början av 1990-talet den välkända sången “Älska mig” där en av textraderna lyder: ”Min enda längtan nu och här, älska mig för den jag är”. Den längtan bär vi säkert alla inom om oss, och den kristna grundbudskapet talar tydligt om att vi just är gränslöst älskade som de vi är. Inspirerade av det får vi därför tillsammans stå upp mot det som vill stänga in och tydligt bemöta det med den inkluderande kärleken som är störst av allt.
Åke Bonnier biskop i Skara stift