Jag är rätt ny i alingsås (nej jag har inte glömt stora A), och jag var med på demonstrationen i protest mot besparingarna i skolan. Jag har en ung son, föräldrar över 80 och jobbar inom vård och omsorg. Skolan, V&O samt äldrevården har ett gemensamt; syftet att tjäna de svagaste, vilket är själva grunden i en civilisation. Inom dessa verksamheter sparas det i ekonomins namn. Vi har i många fall inte längre råd att ge anpassat stöd till individer i vår kommun, inom det system som existerar för att tjäna dem. Är det någon mer som tycker det här är lite snett? Är det här värdesättningar du och jag kan stå bakom? Eller tycker du som jag; Det är dags för ett mer samlat uppror i kommunen!
Sverige är en demokrati, men det garanterar inte ett fungerande samhälle för att vi röstar. Systemet bygger på att varje person har en lika värdefull röst, men kräver att vi engagerar oss i det som berör oss, och att de förtroendevalda representerar oss andra i sina beslut.
På sistone har jag känt tvärtom; som om det finns en rädsla att jag ska säga att jag inte håller med. Har vi skapat en kommun där de folkvalda ser förtroendet som en licens att bestämma utan att bli motsagda i fyra år?
Våra politiker har inte kunskap och aktuell erfarenhet inom allt. Det måste ges utrymme för experter att bidra, för att kvalitetssäkra beslut; Chaufförer i gatufrågor. Barn om lekplatser. Äldre om äldrevården. Att ge innevånare chans att bidra med insikt innan beslut tas praktiseras redan på många platser. Vi behöver inte bli sist att ta efter.
En organisation för människor, ett samhälle, måste utvecklas i steg med att det förändras, som ett hus måste modifieras i takt med att familjen växer och åldras. Det kräver arbete, men det är kul och långsiktigt funkar det mycket bättre. Jag bidrar gärna!
Om vi vill ”leverera välfärd”, måste vi definiera vinst och välfärd bredare än pengar. Vi spenderar ju mycket på miljön. Kanske ska vi också anta att verksamheter som tjänar de svagaste inte ska gå runt? Då kan vi få verklig vinst; Ett tryggt Alingsås (Oj, jag glömde lilla a!) med mindre utanförskap och marginalisering, där alla får plats och frodas. Har vi inte råd att prioritera innevånarna, vad är då kommunens syfte?
Istället för att vara jämförbara, låt oss leda utvecklingen av kommuner där välfärd definieras korrekt; En helhet där ”individens behov i centrum” är på riktigt. Om vi värderar de svagaste bland oss högt, praktiserar vi själva grunden i demokratin; Vi är starkare tillsammans.
Amanda Hottekiet