När jag får patienter som väntat upp mot 48 timmar på akuten för att kunna komma in på sjukhuset känner jag inget lugn, skriver Christoffer Samuelsson, operationssjuksköterska på Alingsås lasarett.
När jag får patienter som väntat upp mot 48 timmar på akuten för att kunna komma in på sjukhuset känner jag inget lugn, skriver Christoffer Samuelsson, operationssjuksköterska på Alingsås lasarett. Bild: Privat

Insändare: Vården befinner sig i djup kris

Vår sjukvård håller på att decimeras totalt och snart kommer vård bara kunna ges till personer som akut håller på att avlida, skriver Christoffer Samuelsson, operationssjuksköterska på Alingsås lasarett.

ANNONS
|

“Vården befinner sig inte i kris”, dessa ord skanderade Ulf Kristersson under Almedalsveckan, lugnade ord om att vården bara går genom en tuff period främst på grund av dagens inflation. Att när inflationen lagt sig kommer allt ordna sig för den svenska välfärden.

När jag får patienter som väntat upp mot 48 timmar på akuten för att kunna komma in på sjukhuset känner jag inget lugn. När jag pratar med patienter som varit sängliggandes i två år i väntan på en ny höft känner jag inget lugn. När jag får höra att Göteborg får skicka cancerpatienten land och rike runt för att kunna opereras känner jag inget lugn. När jag ser alla tomma sängplatser, tomma avdelningar som finns på landets sjukhus känner jag inget lugn. När jag får höra ytterligare en kollega som får gå ner i tid, som blivit sjukskriven eller som helt enkelt slutar känner jag inget lugn. När jag får höra att uppskattningsvis 3 000 människor dör årligen i onödan i väntan på vårdplats då känner jag inget lugn.

ANNONS

De som sträcker sig efter tangenterna för att tillrättavisa mig och proklamera att detta minsann inte hade hänt om strejken inte brutit ut. Jag vill då informera att situationen jag beskriver utspelar sig långt innan strejken ens bröt ut. Vår sjukvård håller på att decimeras totalt och snart kommer vård bara kunna ges till personer som akut håller på att avlida.

Jag är inte speciellt gammal, 33 år, och mitt och mina närståendes vårdbehov har egentligen inte bekymrat mig innan. Nu är dock mina föräldrar snart båda 60+, åldern då hjärtkärlsjukdomar, cancer och andra mer allvarliga sjukdomar ofta har sin debut. Jag är uppriktigt rädd för att de i framtiden inte kommer erbjudas god vård inom rimlig tid. Att de kommer gå bort i någon sjukdom som hade kunnat åtgärdas. Jag är också bekymrad för hur vården kommer se ut för mina barn i framtiden, ska vi fortsätta på inslagen bana, att öka antalet patienter medan vi minskar bemanningen?

Jag vill sluta känna ångest inför framtiden, lyssna på oss jobbar och lyssna på patienter som far illa. Snälla, sluta förneka problemet vi står inför och agera!

Christoffer Samuelsson, operationssjuksköterska på Alingsås lasarett

LÄS MER:Vårdstrejken är avblåst – parterna överens om ett nytt avtal

LÄS MER:Hagen hyllades samtidigt som patienter låg i avföring

LÄS MER:Alingsåsaren Malin traumatiserad efter ingrepp på lasarettet: ”Jag bröt ihop helt”

ANNONS