En gång i tiden – och så himla länge sen är det faktiskt inte om man har skaffat sig ett visst perspektiv på tillvaron – hade Alingsås en möbelfabrik med ett 60-tal anställda. Klings Möbler, startat av Einar Kling (1911-2008). Sedermera blev företaget en möbelbutik och numera lever namnet Kling kvar i möbelsammanhang via barnbarnet Charlotte Klings tapetserarverkstad. Här snackar vi minsann idel ädel tapetseraradel à la Alingsås.
Farfar Einar var född i Skara och via en liten omväg till Katrineholm, med eget möbelföretag startat 1938, hamnade han i Alingsås.
Farfar tog en Sverigekarta och snurrade på den, blundade och satt ner fingret...
– Jag vet inte om det är en skröna, men alla i familjen säger att det gick till så här: Farfar tog en Sverigekarta och snurrade på den, blundade och satt ner fingret. ”Här ska jag starta möbelfabrik”. Fingret pekade på Alingsås, berättar Charlotte.
Själv jobbade Charlotte som förskollärare i Alingsås innan hon sadlade om.
– Jag har nog alltid velat jobba som tapetserare, men pappa var motsträvig:
”Det är väl inget jobb att ha”. Sa Rolf Kling (1930-2012) till dottern om yrket som han ändå höll fast vid till långt över pensionsålder, så omdömet verkar i sanningens namn inte vara helt att lita på.
Charlotte fortsatte att tjata. När hon och maken köpte hus på 90-talet fanns en liten skomakarverkstad på tomten. Den lockade hon med och pappa Rolf flyttade sin tapetserarverkstad från Kolavägen.
Charlotte satte in sista stöten. ”Nu MÅSTE du lära upp mig”.
En kväll 2000 satt vi här i trädgården och grillade och då sa pappa plötsligt: "Nu ska jag lägga av”. Charlotte satte in sista stöten. ”Nu MÅSTE du lära upp mig”.
Och så fick hon äntligen bli lärling hos pappa i verkstaden på egna tomten. Nära till jobbet, ja, det är bara förnamnet!
I begynnelsen fick inga av hennes jobb levereras utan pappas godkännande.
– Han var rätt fåordigt, men sa han ”bra” om ett jobb, visste jag att jag hade lyckats, säger Charlotte.
I dag har hon drivit företaget i 18 år på egen hand och gamla slitna soffor och fåtöljer kommer in i en strid ström och lämnar stället med fräscha ”kläder”. I källaren på villan är det väntrum där ”möbelpatienterna” står i kö inför sin ”make over”.
Extra roligt är det förstås när det kommer in en gammal stoppmöbel från Klings
Charlotte jobbar både för slott och koja, och allt däremellan. Hon har fått förfrågan om att göra jobb på Kobergs slott, sytt dynor till kolonistugor i Nolhaga och sett till att ärvda älsklingsfåtöljer och köpta loppisfynd blir möjliga att älska ytterligare många år. Och hon har haft hela altarringen från Landskyrkan hemma i sin verkstad för tygbyte.
– Det jobbet hade pappa gjort före mig. Då låg han på knä i Landskyrkan och spikade allt i ett stycke. Men numera är den i fyra delar och flyttbar så att man kan möblera om i kyrkan vid körbesök.
Extra roligt är det förstås när det kommer in en gammal stoppmöbel från Klings, som ska fräschas upp för ett förlängt liv.
– Helt galet kul när det kommer in något från fabriken i Alingsås, säger Charlotte som lägger sig vinn om att spara och spåra detaljer från det gamla företaget. En del av historien finns bevarad i den lilla verkstaden där bilder och kataloger från förr minner om en tid som var.
Tyvärr har en hel del blivit förstört vid en vattenläcka i en källare på Hantverksgatan.
– När farmor dog sålde farfar huset på Kullingsberg och flyttade till en lägenhet på Hantverksgatan. Kartongerna med företagets dokument, ritningar, kataloger och bilder ställdes i källarförrådet. Så blev det en vattenläcka och det mesta blev förstört. Bläcket flöt bort från de gamla pappren, säger Charlotte.
– Det finns så lite bevarat från den här epoken så nu känner jag att det hänger på mig om eftervärlden ska kunna få reda på den här biten alingsåshistoria. Numera försöker jag på alla sätt och vis få tag på material som belyser epoken, säger hon och undrar samtidigt om AT:s läsare kan vara till hjälp här.
Vi gör väl ett försök; Finns det någon läsare som har något i gömmorna som rör Klings möbler? I så fall är det bara att höra av sig till Charlotte som gärna tittar på och scannar av materialet.
Men åter till nutiden. Det är full fart i verkstaden, en amerikansk 80-talsfåtölj står på bänken och blottar innandömet. Gammalt ska ut och nytt ska in. Kalendern är full fram till sommaren och då ska det bli ett par veckors semester. Men inte mer.
– Det finns massor att göra och jag jobbar i princip 50 veckor om året, säger egenföretagen Charlotte Kling.
I den pyttelilla verkstaden och här finns en massa spännande grejer
Vi går runt och tittar i den pyttelilla verkstaden och här finns en massa spännande grejer. Bland annat en riktig trotjänare, en overlockmaskin av märket Union Special från 1937, tillverkad i Chicago. Använd av både farfar, far och Charlotte själv. Den går som en klocka även efter 83 år, men det gäller att se till att man inte kör slut på tråden innan man hinner knyta på nästa rulle. Det hände pappa Rolf en gång, och det tog väl en halv dag och ett stort stycke tålamod att få tråden på plats igen genom maskinens alla kringelikrokar...
Magnethammare, häftpistol, nubb, tygprover, läderförkläde, tapisserinålar i både raka och böjda varianter, sax ”modell jättestor” och tygprover är andra spännande föremål att titta på. Bilder från den gamla möbelfabriken hänger här och där och släktens inramade mästarbrev bevisar erövrad skicklighet i tapetseraryrket.
– Det finns en massa specialverktyg, men egentligen tycker jag inte att det är så mycket som krävs för att utföra jobbet. Man får välja dom verktyg som passar en själv bäst, säger Charlotte och visar en vanlig skruvmejsel där hon fixat till en liten ”tand” som passar galant för att plocka bort gamla häftklamrar.
Häftklamrar är det som gäller nu
För häftklamrar är det som gäller nu, och faktiskt sedan många år tillbaka. Att det ska vara nubb till allt var visst en fördom, men nu har Charlotte rättat mig på den punkten.
Vi kanske ska avsluta med en liten historia från förr i alla fall. Ingvar Kamprad ska ha fört diskussioner med Einar Kling om att eventuellt göra beställningar från fabriken i Alingsås.
– Men Ingvar ville göra förenklingar av möblerna så det inte skulle bli så dyrt, och det gick farfar inte med på. Det skulle absolut inte snålas på kvaliteten, sådan var han farfar. De där två gubbarna gick inte riktigt i takt så någon affär blev det aldrig, säger Charlotte Kling.
Fakta/ Klings Möbler i korthet
1942 kommer Einar Kling till Alingsås och startar möbeltillverkning på Gråbo med 4 anställda.
1946 bygger han en ny toppmodern möbelfabrik vid E3. Här finns idag Bevego. Alla tapetserare får fönsterplats och egen häftpistol.
1948 har företaget 28 anställda och man expanderar kraftigt när ”folkhemmet” ska möbleras efter kriget. 1950 är man hela 60 anställda. Många släktingar jobbar i företaget och sonen Rolf blir med tiden verkmästare här.
1958 säljs fabriksbyggnaden till Folke ”Banankungen” Andersson som startar chipsfabriken Estrella i källaren och hyr ut övervåningarna till Klings möbeltillverkning. Samtidigt börjar Einar Kling bygga en ny ännu modernare möbelfabrik på Kristineholm. Här ska tillverkas möbler enligt löpande band-principen.
1960. Några anställda bryter sig loss och startar Rix-Möbler.
1961 man flyttar in i den nya fabriken (där Skönare Hem idag har möbelaffär). Nu har skumplasten gjort sin entré på bred front och färre tapetserare behövs. Det visar sig ganska snart att fabriken man byggt är för kort för att få till riktigt lönsamhet med löpande band. En del av tillverkningen flyttas senare till Plangatan.
1964 läggs möbeltillverkningen i Alingsås ner och Einar Kling satsar istället på en supermodern möbelaffär med kvalitetsmöbler i lokalerna på Kristineholm. Den säljs 1973 till Bo-Möbler som i sin tur går upp i Mio Möbler. Och farfar Kling går därmed i pension.
LÄS MER:Många järn i elden för Kersti i Ödenäs
LÄS MER:Under Samuelssons stråhatt ligger Alingsås historia på lur
LÄS MER:Entreprenören som bytte inriktning och blev lärare
LÄS MER:Kerstin gör gott för stadens behövande
LÄS MER:Anna blev student i mogen ålder – och det gick fin-fint
