Jag pratar förstås om Sveriges Mästerkock och tänker på årets stjärnskott, 21-åriga Adam Thulin, som om inget går jättesnett lär stå i finalen. Nästan varje onsdag är han den som imponerar mest på Marcus Aujalay, Tom Sjöstedt och Micha Billing.
– Redan när jag var sex-sju år ville jag vara med i köket, säger Adam i en intervju med Allt om mat.
Nu kan jag önska att jag hade varit lite mer av en kockwannabe, att jag också hade hängt över mammas axel och snappat åt mig kulinariska hemligheter redan som barn.
När jag var i den åldern, eller förresten äldre än så, trodde jag att man kunde göra en god brunsås på enbart mjölk och soja. Jag vispade, smakade av och kände frustrationen växa. Varför smakade det alls som mammas goda såser?
Nu kan jag önska att jag hade varit lite mer av en kockwannabe, att jag också hade hängt över mammas axel och snappat åt mig kulinariska hemligheter redan som barn. Istället sitter jag i tv-soffan och blir förundrad över att det finns så många amatörkockar där ute i vårt land som kan göra sin egen pasta. Eller på rak arm vet hur man slår en perfekt bearnaise eller rör ihop en ljuvlig rödvinssås.
De flesta rätter som lagas i Sveriges mästerkock ser ut som något man hade kunnat beställa på i stort sett vilken lyxkrog som helst. Ändå klagar jurymedlemmarna inte sällan på slarviga och alltför rustika uppläggningar. Men allvarligt! Hade jag bjudit mina gäster på det där hade jag fått stående ovationer.
Barnen sitter ofta med och tittar. Numera är de såpass stora att de har slutat fråga om inte jag ska söka till programmet...
Smakar jättegott brukar vi också få höra att det gör. Fast gott räcker inte för juryn. Är det inte för lite sälta så är det för lite friskhet eller smaker som på något oklart sätt inte riktigt gifter sig. Så ja, gott absolut – men obalanserat. Eftersom smak-tv fortfarande inte är uppfunnet får vi tittare snällt köpa proffsens dom.
Barnen sitter ofta med och tittar. Numera är de såpass stora att de har slutat fråga om inte jag ska söka till programmet... De är gamla nog att inse att deras mammas ”matlagningskonst” ligger på en lite annan nivå. Då har den ändå blivit bättre med åren och mycket tack vare just mästerkocken. För visst snappar man upp ett och annat och vågar ta ut svängarna lite mer i sin egen matlagning av allt matprat. Jag gör inte längre brunsås på mjölk och soja. Jag vågar laga mat utan recept, testa nya kombinationer och krydda lite efter eget huvud.
Kruxet med att smak-tv inte finns är ju att man blir så sugen, för att inte säga vrålhungrig, där i tv-soffan av alla läckerheter som lagas. Det gäller att bunkra upp ordentligt med egna godsaker på soffbordet innan man trycker igång sändningen. Mästerkocken är väl helt enkelt den nya tidens tjock-tv.
LÄS MER:Ukraina kan vinna Eurovision
LÄS MER:”Becks Gamen strategiskt placerad i bokhyllans innanmäte”
Jennys fem bästa just nu
1. ”Holding me more” med Darin.
Trodde att jag bara gillade Darin på svenska. Jag hade fel.
2. Bäst i test.
Äntligen är en ny säsong av favorit-tramset i gång.
3. ”Syndaren ska vakna” av Linda Ståhl.
Lovande deckardebut med en spännande och oförutsägbar historia.
4. Kustpärlans mysterier.
Myspysdeckare på Svtplay i lite samma stil som Morden i Midsummer men med en kvinnlig hjälte i huvudrollen, kocken och privatdeckaren Pearl Nolan.
5. Svenska nyheter.
Kristoffer Ahonen Appelquists satirprogram på SVT är oftast vasst och roligt.
