I Grekland bekämpar brandkåren 90 bränder efter att 61 nya blossat upp under dygnet till onsdagen. Tillsammans med brandmännen kämpar volontärer. På Rhodos är Alingsåsbon Michalis Manias en av dem.
– Allt hänger på volontärerna här, jag måste bidra med det jag kan.
Michalis, som är född och uppvuxen på Rhodos, har varit där sen i tisdags. Under det dryga dygnet han varit på plats har han hunnit se förödelsen bränderna orsakat, vilket även Expressen rapporterat om.
– Det ser ut som elefantkyrkogården i Lejonkungen vart man än kollar. Det är bara aska, det är svart överallt. Det här har varit ett skyddat naturreservat, med mycket djur. Nu går de på gatan, de är helt förvirrade.
Volontärerna avgörande
Men först och främst måste bränderna släckas. Michalis beskriver att alla gör vad de kan för att hjälpa till.
– Folk vill sträcka ut sin hand och hjälpa så gott de kan för att rädda sin ö. Kvinnor lagar mat i mängder och skickar ut. Volontärer levererar mat, vatten och förstahjälpen-material till brandmännen.
Men Michalis upplever att volontärerna är avgörande för mer än så.
– Det har varit helt oorganiserat. Brandmännen från fastlandet vet inte vilka vägar de ska ta, utan volontärer och lokalbefolkningen har lyckats få ut dem till bränderna.
Och väl framme vid branden behövs mer hjälp.
– På vissa ställen finns inget vatten att släcka med. När brandkåren får slut på vatten måste de åka och hämta mer och då hinner branden sprida sig och bli okontrollerbar. Så vi hjälper till med att vattnet ska nå fram till branden.
Michalis fortsätter:
– Volontärer svimmar för de har varit vakna i fem eller sex dygn och kämpat.
Öppnar sina hem
Många av de evakuerade på Rhodos är turister.
– De fick lämna allt. De visste inte vart de skulle. Men det finns många som bryr sig. Folk har öppnat sina hem för de som behöver evakueras, för barnfamiljer som blir runtslussade.
Michalis Manias har själv ett hus på Rhodos där han låtit en tysk barnfamilj bo efter evakueringarna.
– De hade lämnat kläder och allt bakom sig. Nu är de hemma och skriver fortfarande till mig. Vi skapar vänner för livet genom det här.
Trots sin förmåga att se det positiva beskriver Michalis ön där han vuxit upp med gråten i halsen.
– Min ö och mina rötter brinner. Vad ska jag visa mina barn sen? Jag mår jättedåligt. Det är ofattbart. Det känns som en mardröm.
Orolig för framtiden
Nu är han orolig för Rhodos framtid.
– Konsekvenserna kommer vara förödande. Alla här lever på turismen mer eller mindre. Det och bönder som odlar frukt och oliver. Vad ska de göra nu? Hur ska de överleva? Deras hus har brunnit upp?
– Jag tror att folk kommer överväga att flytta härifrån.
LÄS MER:Alingsåsaren Ulrika om Medelhavshettan: ”Man blir yr i huvudet”
LÄS MER:Karin fick fly undan branden på Rhodos: ”Jag bröt ihop helt”
