Ulla Skoogs passion för byggnadsvård märks snabbt. Det tar nämligen inte lång tid innan Skoog lägger märke till en målare som promenerar längs Drottninggatan, på väg någonstans med en färghink i handen.
– Han har fel färg. Plastfärg. Vattenbaserad. Det låter ju bra, men det är de inte. Linoljefärg är det bästa. Och renaste, säger Ulla, och tar en tugga på sin bulle.
Jag har ingen hemifrån att imponeras av, mamma älskade plast i alla dess former.
Det är inte första gången hon sitter på Ekstedts och tar en fika. Hennes anknytning till Alingsås är stark, då hennes föräldrar bodde i staden i många år. Och hennes egen uppväxtort, Lerum, ligger som bekant inte många mil bort.
Intresset för byggnadsvård är något som Ulla Skoog alltid haft med sig, vilket hon insåg på under arbetet med sitt sommarprat för Sveriges radio 2015.
– Det var när jag skulle göra Sommar i P1 som tänkte jag igenom allt och insåg att intresset funnits med under hela livet. Jag har ingen hemifrån att imponeras av, mamma älskade plast i alla dess former. Men min moster hade ett fint hus med fina material där jag var på somrarna. Jag var så lycklig där. Sådana grejer betyder mycket och sätter sina spår, säger Ulla.
Vackert för mig är när det inte är linjalritat.
När hon kommer till Alingsås på tisdag gör hon det i sällskap med Stephan Finckler från Svenska Byggnadsvårdsföreningen, en ideell förening som jobbar för skydda, vårda och bevara byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider. Finckler är också hennes parhäst i radioprogrammet Husesyn i P1, som lockat många lyssnare. Bakom arrangemanget på Palladium står Alingsås humanistiska förbund och Alingsås bibliotek.
– Jag tror nästan alla är intresserade av våra boenden. Det är ju vår levnadsplats, vårt snäckskal. Jag är intresserad av varför vi inte vårdar våra hus bättre. Varför det är så svårt för oss att vårda, även när det handlar om oss själva eller om relationer.
Ulla Skoog bodde i Göteborgsstadsdelen Annedal under 70-talet, och förfärades över tidens rivningsvåg.
– De rev för att bygga upp något fulare och sämre. Vackert för mig är när det inte är linjalritat och när man använder material som vill en väl. Jag tycker att det bara blivit fattigare med åren. Det är dåligt ritade hus, dåliga material. Det blir förvaring av människor.
Tror du en förändring är på väg?
– Miljön har hunnit i fatt oss så vi kommer nog tvingas bli mer hållbara. Och det mest ohållbara är att riva. För Alingsås del hoppas jag man låter bli att bygga fler höga hus. Det behövs inte. Det är bara byggherrarna som skrattar hela vägen till banken.
