Utvecklingen har ständigt drivits på av enskilda uppfinnare – och det är faktiskt företagsamma svenskar som står bakom flera världsomspännande landvinningar inom motorindustrin.
– Här var vi läskunniga väldigt tidigt. Det var betydelsefullt. Dessutom fanns det många självägande bönder, som ville ta till sig nya rön för att förbättra sin verksamhet. Detta satte fart på uppfinnandet, säger Christian Stadius, avdelningschef för samlingar och arkiv på Tekniska museet i Stockholm.
Men innovationsvågen skulle dröja. Visserligen patenterade John Ericsson båtpropellern redan 1836, men det var först under seklets andra hälft som uppfinningar av teknisk karaktär blev vanligare.
– Innan dess fanns det ingen prestige i att läsa teknik. Då gällde humaniora, religion och medicin. Men hantverkarna drev på, teknik blev ett viktigt ämne och ingenjörsrollen växte fram.
År 1881 patenterades exempelvis blåslampan av Carl Richard Nyberg, och 1867 dynamiten av Alfred Nobel. Utan sprängkraft skulle varken tåg eller bilar kunna komma fram i vissa områden och inga tunnlar kunna byggas.
En annan innovatör var Johan Petter Johansson, född 1853. Liksom många andra uppfinnare kom han från enkla förhållanden. Torparsonen löste mängder av vardagsproblem och hade 110 olika patent, bland annat för rörtången och den skiftnyckeltyp som används i dag. Dessa ställbara verktyg gjorde honom världsberömd och tillverkas fortfarande.
En enorm betydelse hade även Carl Edvard Johansson, alias Mått-Johansson, som var verksam vid 1900-talets början. Hans kombinationsmåttsats lade grunden till den moderna industrin och gjorde massproduktion möjlig.
– Det sägs att det bara fanns två personer som Henry Ford lyfte på hatten för: Amerikas president och Mått-Johansson. Svensken var anställd av Ford och hade ett otroligt anseende, berättar Stadius.
Johansson hade insett att det behövdes en standard. Vid tillverkning användes olika sorters måttverktyg, vilket gjorde att motordelar och annat inte passade ihop utan fick efterbearbetas. Därför tog han fram en sats med 102 stålbitar, som kunde kombineras för att ge alla de exakta mått som behövdes vid industriell produktion. Bingo! Nu hade bilindustrin en gemensam och noggrann mätstandard för ett helt tillverkningsförlopp.
– Flera av uppfinnarna ville göra det möjligt för andra att få det bättre. Det är grunden till innovation. Och utan de svenska framstegen hade utvecklingen tagit mycket längre tid, säger Christian Stadius.
ANDRA SVENSKA TEKNIKUPPFINNINGAR
+ Sfäriskt kullager (1907)
Driftingenjören Sven Wingquist kom på det sfäriska kullagret, med två ringar och dubbla kulrader. Det finns bland annat i bilen, cykeln och datorn.
+ Trepunktsbältet (1958)
För Volvo utvecklade Nils Bohlin ett nytt slags trepunktsbälte där geometrin formade ett V. År 1959 blev det standard i Amazon och Volvo PV 544. Troligtvis har över en miljon liv räddats tack vare bältet.
+ Det laddningsbara batteriet (1900)
Waldemar Jungner uppfann ett laddningsbart batteri. En bil med ett sådant kunde köras i nästan 15 mil. Två är senare tog amerikanen Thomas Edison patent på samma sak – en tvist uppstod, som Jungner förlorade.
+ Balansmotorn (1911)
Den nya utombordsmotorn kom från USA. Men den skakade kraftigt. Bröderna Oscar och Alrik Hult uppfann därför balansmotorn, världens första utombordare med tvåcylindrig boxermotor.
+ Frihjulsnavet (1892)
Birger Ljungström tog patent på frihjulsnavet, som driver när hjulet roterar åt ena hållet och är frikopplat åt motsatt håll. Det innebär att tramporna är stilla när en cykel rullar.
Källa: Tekniska museet
