Om kunderna inte hittar till Lindströms Bageri beror det nog helt enkelt på att de inte är så fikasugna. Sedan 1927 har det anrika bageriet huserat i samma lokaler på Drottninggatan i Vårgårda. Under 40 av de åren har man också kunnat hitta Marko Taipale mellan plåtarna och bakborden.
Jag skulle ha blivit kock egentligen, men hade för dåliga betyg.
– Jag kom hit när jag var 16, direkt efter grundskolan, berättar Marko efter att ha hällt upp kaffe i reporterns mugg och ställt fram en nybakad semla. En semla som ska föreställa modell mindre men får mig att undra hur de stora semlorna ser ut.
– Jag skulle ha blivit kock egentligen, men hade för dåliga betyg, fortsätter han. Vår syo på skolan frågade om jag inte kunde gå ett år som lärling här på bageriet.
Sagt och gjort. Marko trivdes på sin praktikplats. Så mycket att han gick en tvåårig bageriutbildning och blev kvar hos Lindströms. Kockdrömmarna lades på hyllan och matlagningen blev istället ett fritidsintresse som han genom åren kommit att dela med hustrun.
För sju år sedan tog Marko över som ägare och numera har han ingen helt ledig veckodag. De flesta arbetspass startar kl 21 på kvällen och är slut först vid 13 dagen efter.
– Sedan kan det bli längre också. Vid jul till exempel jobbade jag 23 timmar vissa dygn.
Det bästa är att man får bestämma själv över sin arbetssituation och göra det man själv känner för.
Den stora frågan är förstås; när sover du, människa?
– Jag går och lägger mig efter lunch och försöker sova fram till halv fem på eftermiddagen. Jag bor här på ovanvåningen och tar ledstången till jobbet, skrattar Marko och konstaterar att hans yrkesval är mer en livsstil än ett jobb.
– Det bästa är att man får bestämma själv över sin arbetssituation och göra det man själv känner för. Fast man måste ändå ha ett brett sortiment för kundens skull. Det går inte att säga: ”Idag går jag hem tidigare”.
Är det inte lätt att få svackor när du står här ensam hela nätterna?
– Jag är van. Bara man får jobba i sin egen takt går det bra. Men visst... mellan tre och fyra på natten brukar jag få en svacka. Då är det gott med lite kaffe, medger Marko som tycker att radion funkar bra som substitut för kollegor.
Jag har inte stannat hemma och sörjt utan träffat folk och försökt komma ut i livet igen.
För tre år sedan drabbades han av en stor sorg då hustrun hastigt och helt oväntat gick bort i en hjärtinfarkt. Men att dra ner på arbetstiden fanns inte på kartan. Marko gjorde tvärtom och menar att det blev räddningen, hans sätt att hålla näsan ovanför vattenytan.
– Jag lade all min tid här för att slippa vara hemma. Och det har varit bra. Jag får träffa kunderna och ”snicksnacka” med dem. Jag har inte stannat hemma och sörjt utan träffat folk och försökt komma ut i livet igen. Det är nog det hon hade velat, så det känns väldigt bra.
En del kunder har kommit tillbaka, men visst är det kännbart ekonomiskt. Det hänger på snöret varje månad.
Marko har nu träffat en ny kärlek och på eftermiddagarna är det flickvännen Susanne Edåker som tar emot kunderna i bageriet.
Vad tror du att Vårgårdaborna har för bild av Lindströms Bageri?
– Jag tror att de ser det som ett hantverksbageri, där man får ett gediget bröd. Det är mycket gamla recept, även om jag provar nya ibland. Det går ju trender i brödbakning också.
Vad har du sett för trender på senare år?
– Grovt bröd har ju blivit mer efterfrågat. Det som ligger kvar på kvällen är alltid ljusa källarfranska och tekakor.
Har coronapandemin påverkat din verksamhet någonting?
– Oja! Det tog stopp direkt i mars. De företag som jag brukar leverera till sa att de inte skulle ha fikastunder längre. En del kunder har kommit tillbaka, men visst är det kännbart ekonomiskt. Det hänger på snöret varje månad.
– Jag var faktiskt på väg att sälja förra året. Jag hade så ont i hela min kropp, men nu har jag bestämt mig för att köra vidare.
Marko Taipale
Ålder: 56 år.
Familj: Flickvännen Susanne och två vuxna barn; Christian, 33 och Veronica, 29.
Yrke: Bagare och ägare till Lindströms Bageri.
Bor: Ovanför bageriet på Drottninggatan i Vårgårda.
Fritidsintressen: Har knappt några. Gå ut med hunden, det är det jag hinner med.
