Nina Berg, välkänd butiksägare i Vårgårda, avslöjar sådant som många kanske inte visste om henne. Som att hon hängt med navajoindianer och varit ombord på ett av USA:s hangarfartyg.
Nina Berg, välkänd butiksägare i Vårgårda, avslöjar sådant som många kanske inte visste om henne. Som att hon hängt med navajoindianer och varit ombord på ett av USA:s hangarfartyg. Bild: Jenny Schagerlind

”Han tittade på mig som jag var från en annan planet”

Det finns inte mycket som skrämmer handlaren Nina Berg. Men ibland skäms hon, som när hon jobbade på teater och inte kände igen en känd skådespelare. Och 73 år gammal väntar hon fortfarande på sin första förälskelse.

ANNONS
|

Ålder: Ser ut som 17, känner mig som 39 och vill bli 250. (Är 73 men det är väl inte nödvändigt att berätta?)

Bor: I Vårgårda.

Sysselsättning: Driver två butiker med kläder och inredning i Vårgårda och två sommarbutiker, en i Håverud i Dalsland och en i Borgvik i Värmland.

Det första jag gör på morgonen: Sitter på sängkanten och dinglar med benen.

Det sista jag gör innan jag somnar: Går igenom vad jag skall göra nästa dag.

En tv-serie jag inte kan leva utan: Tittar aldrig på serier om det inte är matprogram.

ANNONS

Bästa bok jag har läst: ”Slumpen är ingen tillfällighet” av Jan Cederqvist.

Maträtt jag äter minst en gång i månaden: Schnitzel.

Jag glömmer alltid bort: Att inte ha så många projekt på gång eller hela tiden hitta på nya.

Jag kommer aldrig att glömma bort: När jag och en väninna fick gå ombord på ett av USA:s hangarfartyg, US 66. Det var en fantastisk upplevelse. Vi fick äta lunch med kaptenen, första styrman och en löjtnant. Vi blev visade runt och fick sitta på kaptens stol, fota det vi ville på fartyget och vara i rummet med radarskärmar. Kommer inte heller att glömma Cuba, Costa Rica eller det fantastiska Kenya där jag var i hela 16 dagar och fick se the Big 10. Det sägs att det är ganska sällsynt.

Jag skrattar alltid när: Jag tycker något är roligt.

Jag blir förbannad om: Jag blir beskylld för något jag inte har gjort.

Min första crush: Den har jag inte haft ännu.

Då grät jag senast: När jag var i USA och träffade navajoindianer som jag fick tillbringa en hel dag med. Fick träffa hövdingen och hans söta fru. Blev inbjuden att fira pow how i dagarna tre, men var tvungen att åka hem till Sverige igen. Men efter det mötet blev jag en av dem och är alltid välkommen tillbaka.

Då rodnade jag ända ner till tårna: När jag satt i biljettkassan på Jarlateatern i Stockholm och sålde biljetter. Jag hejade igenkännande på en man som kom fram för att hämta sina biljetter. Han tittade på mig som jag var från en annan planet. Jag fortsatte: ”Men jag känner ju dig, så du måste ju känna mig också?”. Han tittade igen och sa: ”Jag har aldrig sett dig tidigare, men du kanske känner igen mig för jag brukar vara med i Nils Poppes utomhusteater. Jag är en av skådespelarna.”

Det skrämmer mig mest: Finns inte så mycket som skrämmer mig, men att inte bli gammal nog så jag hinner med alla resor jag vill göra. Men det brukar ordna sig.

Då bröt jag mot lagen: Fortkörning är vad jag vet.

Min värsta ovana: Att säga ja innan jag har tänkt färdigt.

En vana jag är stolt över: Att inte ha några vanor. Tar det som det kommer, bra eller mindre bra.

Den här vanan ska jag skaffa mig 2022: Att inte ha någon vana.

ANNONS