LÄS MER:Franzéns dom: ”Självklart behöver vi rannsaka oss”
LÄS MER:Bittert avslut för skyttekungen
LÄS MER:Tre röster efter AHK:s uttåg
LÄS MER:Hagvall: ”Känns bara tomt just nu”
Man gjorde kvartsfinalen något spännande när man slog Skövde borta och därmed tände hoppet i blåa hjärtan om att det gamla vanliga AHK, det som alltid är starkast i slutspelet och alltid reser sig i motgång, minsann skulle visa sig igen.
Men den här säsongen är inte vanlig och detta var inte det vanliga AHK, skulle det visa sig. Istället kollapsade man i en hög av slutspelsnerver, sargade kroppar och underprestationer.
Visst, det var jämnt som attan i första matchen i Skövde. Men det råder ingen tvekan om att det är Skövde som ska gå vidare från den här kvartsfinalen när väl allt summeras.
Man var bättre på det mesta, även om jag inte tycker skaraborgarna imponerat så mycket att jag kan se dom som favoriter i semifinalen.
Den här säsongen är inte vanlig och detta var inte det vanliga AHK.
Så varför gick det då som det gick för Alingsås den här säsongen? Ingen kan veta säkert men några detaljer sticker ut.
Det går för det första inte att komma runt det faktum att AHK sällan till aldrig kunnat spela med fullt lag, vilket i sin tur inneburit att man lika sällan kunnat träna med fullt lag. Skador och sjukdomar har lagt fälleben för Mikael Franzén och Dennis Sandberg gång efter annan och kontinuiteten har blivit därefter.
Det märktes inte minst i slutspelet där en sådan som Aron Dagur Pálsson garanterat hade gjort stor skillnad. Hans egenskaper saknades rejält, inte minst i den sista kvartsfinalen.
AHK har dessutom saknat bredden i prestationerna. De som varit bra har varit bra nästan hela tiden, men bakom dom har det saknats en hel del. Det i sin tur har gjort att de presterande spelarna inte “fått” vara dåliga, eller skadade, eller sjuka.
Se bara på Andreas Lang som hade en ganska medioker kvartsfinalserie men en strålande grundserie. När han inte fick till sitt spel blev det… tomt.
De som varit bra har varit bra nästan hela tiden, men bakom dom har det saknats en hel del.
Sedan kan jag inte skaka av mig känslan att Europaspelet stjälpt mer än det hjälpt laget. Inte bara för hur det har slitit fysiskt på en redan ganska tunn trupp, utan kanske ännu mer vad det gjort med lagets möjligheter till träning.
Det oerhört tuffa matchandet har inneburit att AHK sällan kunnat träna ihop sig, sätta spel, hitta formen, hitta varandra. Snarare har det allt som oftast handlat om matchförberedelse och återhämtning.
Mikael Franzén sa själv efter uttåget att man inte fått grunderna att sitta fullt ut, och kanske ligger en del av anledningen här.
Det oerhört tuffa matchandet har inneburit att AHK sällan kunnat träna ihop sig.
Jag förstår verkligen poängen med att spela i Europa. Det är utvecklande att möta andra typer av spel än i seriespelet och man får ihop gruppen under alla resor.
Men just den här säsongen var det kanske inte vad AHK behövde? Kanske hade det varit bättre att vara hemma, träna ordentligt och hitta de där grunderna som saknades.
Jag vet inte.
Det enda jag vet är att säsongen är slut för Alingsås HK.
