Den kan ligga lite varstans, oftast inkilad längst ner i en handväska modell större. Och det vet man ju hur mycket som ryms i en sådan.
När mobilen i enstaka fall dyker upp, så behöver den ofta… nej, alltid, laddas.
Sen blir det konsert med det ena ringljudet efter det andra. Allt från veckogamla sms, till inlästa mobilsvar, obesvarade samtal och ett 60-tal olästa mail.
I dessa tider är det ju så vist anordnat, att de flesta inköpsställen har nån form av medlemskap och med det följer - nästan som ett dåtida brev på posten - ett antal mail per vecka med olika erbjudanden. Från varje butik.
Jag brukar hjälpa henne med att både rensa och avregistrera i inkorgen. Och tömma den välfyllda papperskorgen.
”Jag behöver nog ingen telefon,” sa hon häromdan. ”Jo, förresten, vi måste ju kunna nå varandra!”
Men under och efter pandemin har vi, båda pensionärer, blivit mer än vanligt tajta, så jag föreslog ett beprövat kommunikationssätt från barndomen:
Två plåtburkar sammanbundna med najtråd.
Och det krävs inte många meter stållina nuförtiden…
Med mobiltelefoner och den digitala utvecklingen, stämmer ett gammalt uttryck allt bättre. ”Vad världen är liten!”
För ett tag sedan gavs ett bra exempel ur levande livet. Ett grannpar här i Horla fick äntligen tillfälle att återse sin dotter med familj ända down under. På en sandstrand i Australien uppfattades deras svenska tungomål av en kvinna, som badade med sina två pojkar.
”Hej, jag hör att ni pratar svenska!?” konstaterade australiensiskan och presenterade sig som Herrljungatjej.
”Hej, jag hör att ni pratar svenska!?” konstaterade australiensiskan och presenterade sig som Herrljungatjej.
”Men vad kul! Vi bor i Trollhättan, men har sommarstuga i Horla och är där grannar med Franssons från Herrljunga.”
”Men dom känner jag! Jag spelade fotboll i HSK med Maja-Stina.”
Tack för den hälsningen Lisa Styrud!
Ibland känner jag mig något yrkesskadad. Som när man läser att Stampens kvarn utsetts till Alingsås tolfte byggnadsminne. Då undrar jag direkt: Vilka är de andra elva?
Ibland känner jag mig något yrkesskadad. Som när man läser att Stampens kvarn utsetts till Alingsås tolfte byggnadsminne. Då undrar jag direkt: Vilka är de andra elva? Så bara att googla.
Alingsås rådhus (Stora torget), Alströmerska magasinet (museet), Brunos garvaregård (Drottninggatan 24/Norra Ringgatan 25), Hedénska gården norra delen (Stora torget)! Hedénska gården södra delen, Hüttlingska gården (Plangatan/Östra Vattugränd), Karlborgska gården (Norra Ringgatan/Nygatan), Lenanderska gården (Kungsgatan/Östra Kyrkogatan), Nygrenska gården (Drottninggatan 27), Sandquistska gården (Södra Ringgatan/Östra Vattugränd), Anten-Gräfsnäs Järnväg (sträckan Humlebo banvaktstuga-Kvarnabo station, liksom stationsbyggnad Anten).
Där stillades min nyfikenhet. Och kanske er?
En personlig favorit är musikaliske rimsmeden Jacke Sjölin från Uppsala. Det är han som bland annat komponerat drygt 40-talet fyndiga pandemilåtar. Nu har han rimmat igen:
”Hellre stjärt på sommardass
än på stol i plan från SAS…”
LÄS MER:Tankar i midsommartid
LÄS MER:Nu vet jag var man stänger av vattnet
LÄS MER:Det perfekta slutet kan bli starten på en ny fotbollssaga
