Ett glädjeskutt i kyrkan för nu stundar nya nästan restriktionsfria tider. Från vänster pastor Peter Lindroos, administratör Viktoria Jennerland, husmor Rose-Marie Andersson, vaktmästrare Jojjo Ulmå, ungdomsledare Einar Säker och pastor Bertil Carlsson.
Ett glädjeskutt i kyrkan för nu stundar nya nästan restriktionsfria tider. Från vänster pastor Peter Lindroos, administratör Viktoria Jennerland, husmor Rose-Marie Andersson, vaktmästrare Jojjo Ulmå, ungdomsledare Einar Säker och pastor Bertil Carlsson. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

Glädjeskuttet i kyrkan – nu får man träffas igen

Han var van att predika för 300-350 människor varje vecka. Plötsligt ändrade pandemin allt, och istället för en kyrksal full av människor blev det till att predika framför en kamera, möjligen med ett fåtal personer närvarande.

ANNONS

Peter Lindroos är pastor och församlingsföreståndare i Equmeniakyrkan i Alingsås. Nu när restriktionerna släpper konstaterar han att det är en märklig tid som passerat i församlingen historia.

– Jag satt i bilen på väg till kyrkan när jag hörde presskonferensen. Jag jublade när jag hörde beskedet.

Men senare på kvällen grät du?

– Ja, jag tittade på nyheterna med ett inslag om vad som hänt under pandemin. Bland annat var det en sjuksköterska som berättade att hon ensam suttit med en patient som dött i covid-19, inga anhöriga fick vara med. ”Nu är vi inte bara sjuksköterskor, nu är vi präster också” sa hon tagen och rörd. Då grät jag när jag tänkte på allt svårt hänt under pandemin, säger Peter Lindroos.

ANNONS
Vi har faktiskt haft lika mycket att göra som vanligt, men av lite annan karaktär, säger pastor Peter Lindroos om pandemitiden. Väldigt mycket har handlat om problemlösning och att hitta framkomliga vägar när man inte kan göra som vanligt. Men nu släpper allt detta, och det är skönt.
Vi har faktiskt haft lika mycket att göra som vanligt, men av lite annan karaktär, säger pastor Peter Lindroos om pandemitiden. Väldigt mycket har handlat om problemlösning och att hitta framkomliga vägar när man inte kan göra som vanligt. Men nu släpper allt detta, och det är skönt. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

Hans pastorsjobb har inte sett ut riktigt som vanligt under den märkliga tid som varit de senaste två åren.

Det finns människor som jag tidigare såg varje vecka, som jag inte har träffat på två år nu

– Församlingens uppgift är att förmedla det kristna budskapet, men i uppdraget ingår också att erbjuda människor gemenskap, närhet och värme. Det har varit djupt problematiskt eftersom det har hamnat i konflikt med pandemirestriktionerna. Vi har inte velat kämpa emot dem, vi vill värna människors hälsa, men det är svårt att genomföra sitt uppdrag när gemenskapen blir något farligt och samhällsonyttigt.

Rent konkret i pastorn liv innebär det här bland annat att han inte kunnat träffa sina församlingsmedlemmar som tidigare.

– Det finns människor som jag tidigare såg varje vecka, som jag inte har träffat på två år nu. Jag hoppas att de hittar tillbaka till kyrkan nu igen, säger han.

Ändrade förutsättningar har tvingat församlingen till nytänk, inte minst när det gäller möjligheten att nå ut digitalt.

Vi har gjort vårt bästa för att nå ut på andra sätt när vi inte kunnat träffas som vanligt.

– Vi har gjort vårt bästa för att nå ut på andra sätt när vi inte kunnat träffas som vanligt. Det tog några månader, men sedan var vi på banan och kunde börja sända digitalt. Från november 2020 till sommaren 2021 hade vi enbart digitala gudstjänster.

– Vi har lärt oss mycket, och hade inte pandemin kommit så hade det nog inte gått så fort att börja använda den nya tekniken.

Vad gäller digitala gudstjänster och samlingar så tror Peter Lindroos att det kommer att finnas med även i framtiden, även om det nu är fritt fram att mötas igen.

– Det är ett bra sätt att nå dem som av någon anledning inte kan komma till kyrkan, till exempel om man är sjuk. Det är också ett sätt att nå intresserade som kanske inte vågar gå till kyrkan i början.

Kan det till och med bli en podd från Equmeniakyrkan i Alingsås nu när ni har tekniken på plats?

– Ja, vi borde kanske redan ha gjort det, men det är inte alls omöjligt att det kan bli en i framtiden, tror Peter Lindroos.

Barn- och ungdomsverksamheten har man lyckats hålla gång under pandemin, men inte riktigt som vanligt. Mest har man träffats utomhus. När det gäller konfirmationerna har det hackat lite mer. Periodvis har man bara kunnat träffas digitalt, det samma gäller tonårsverksamheten.

Man kan nog se det som ett par förlorade år som inte går att få igen

– Man kan nog se det som ett par förlorade år som inte går att få igen. När det gäller 13-14-åringarna är det många fina läger som de har missat. Nu vid årsskiftet var allt klart för ett läger i Sälen med 175-200 ungdomar. Mat var inhandlad, ledare och transporter ordnade. Sen fick vi ställa in med kort varsel. Då tappar man onekligen lite geisten, säger Peter Lindroos.

– Samtidigt är det mycket som vi faktiskt också har kunnat genomföra, till exempel daglägren för barn på somrarna på Storsjöstrand.

Jag tror ju att människor längtar efter att träffas, men jag tror också att det kan ta tid innan vi är tillbaka där vi var före pandemin, säger Peter Lindroos.
Jag tror ju att människor längtar efter att träffas, men jag tror också att det kan ta tid innan vi är tillbaka där vi var före pandemin, säger Peter Lindroos. Bild: Kerstin Brandqvist Aspenstedt

Har pastorn haft något att göra när så mycket varit inställt?

– Ja, vi har faktiskt haft lika mycket att göra som vanligt, men av lite annan karaktär. Väldigt mycket har handlat om problemlösning och att hitta framkomliga vägar när man inte kan göra som vanligt. Men nu släpper allt detta, och det är skönt.

Jag tror ju att människor längtar efter att träffas, men jag tror också att det kan ta tid innan vi är tillbaka där vi var före pandemin

I den allra närmaste framtiden väntar nu på söndag en gudstjänst där det är fritt fram att ta emot alla besökare, utan uppvisande av vaccinationsbevis eller avstånd. Det blir också kyrkkaffe igen.

Vad tror du mer händer den närmaste tiden?

– Det är svårt att veta. Jag tror ju att människor längtar efter att träffas, men jag tror också att det kan ta tid innan vi är tillbaka där vi var före pandemin. Det kan bli en långsam ökning av kyrkobesöken, en del är fortfarande oroliga för smitta. En del har säkert kommit ur vanan att gå till kyrkan. Är du en småbarnsfamilj är det kanske inte alltid så lätt att säga till sin 2-åring att nu måste du gå upp, vi ska till kyrkan när barnet aldrig har fått uppleva vad detta är.

LÄS MER:”Vi gläder oss, nu får och kan vi välkomna alla till kyrkan”

LÄS MER:Fler gudstjänster i Alingsås Närradio

ANNONS