Helen Persgren (MP) uppskattar satir och ironi, och kan skratta både åt sig själv och tv-programmet Parlamentet.
Helen Persgren (MP) uppskattar satir och ironi, och kan skratta både åt sig själv och tv-programmet Parlamentet. Bild: Privat

”Alla borde prova att skriva tacksamhetsdagbok”

Vårgårdas välkända miljöpartist Helen Persgren tycker själv att hon äter och pratar för mycket – och sover för lite. Däremot har hon inte svårt för att skratta åt sig själv. Och hon anser att alla människor borde skriva tacksamhetsdagbok:
– Det blir spännande läsning att gå tillbaka till.

ANNONS
|

Ålder: 55 år.

Bor: I Nårunga.

Jobbar som: Tidningsbud samt kommun- och regionpolitiker.

Det första jag gör på morgonen 00.30 som är morgon för mig kör jag leasad elbil till jobbet, och vid sjutiden när de flesta upplever morgon, går jag och lägger mig en stund.

Sista jag gör innan jag går och lägger mig på kvällen: Borde inte vara, men är det ändå; kolla mobilen.

Tv-serie jag inte kan leva utan: Ingen just nu. Gillade ”Hem till byn” och ”Gåsmamman”.

Bästa bok jag har läst: ”Jag kan ha fel” av Björn ”Natthiko ” Lindeblad, ”Löpa varg” av Kerstin Ekman och ”Roten till allt ont ” av Micke Lejnegard.

ANNONS

Maträtt jag äter minst en gång i månaden: Tacos på fredagar.

Jag glömmer alltid bort: Inte alltid men alldeles för ofta; namn på personer.

Jag kommer aldrig att glömma: När jag bodde i London och blev kallad ”foreigner” (utlänning). En mycket otrevlig känsla av utanförskap.

Min första crush: En trialkille i Floda tidigt 80-tal. Min pappa var ungdomsledare för ett gäng trialkillar och jag fick åka med på tävlingar och ibland vara funktionär. Mycket bra sätt att få spana in grabbar.

Jag skrattar alltid när: Jag ser på ”Parlamentet” på TV4. Gillar satir och ironi. Skrattar också åt mig själv ibland, vilket är ganska befriande. Och nu såg jag just ett underbart klipp ur ”Pang i bygget” med John Cleese.

Jag blir förbannad: Över orättvisor och ojämlikhet samt att vi fortfarande har så olika förväntningar på tjejer och killar.

Då grät jag senast: På begravning.

Då rodnade jag ända ner till tårna: När min pappa sjöng för mina klasskompisar på en lägerskola på Öland i sexan.

Det skrämmer mig mest: Vapen, krig, droger, miljöförstöring och klimatförändringar. Även fattigdom, den kan bli en destruktiv drivkraft om den kombineras med hopplöshet.

Då bröt jag mot lagen: Körde för fort en gång eller två.

Min värsta ovana: Äta för mycket, prata för mycket och sova för lite.

En vana jag är stolt över: Promenerar varje dag.

Den här vanan ska jag skaffa mig 2022: Skriva tacksamhetsdagbok. Det borde alla prova. Jag har testat lite förut, att på kvällen skriva upp tre saker som man är tacksam över. Det blir ett sätt att fokusera på något bra istället för något negativt som man ofta gör. Det blir också spännande läsning att gå tillbaka till efter några veckor (eller längre) och begrunda allt som är bra.

LÄS MER:"När bakrutan flög ut stoppades jag av mina blivande kollegor”

LÄS MER:”Han tittade på mig som jag var från en annan planet”

ANNONS